10 år med styrketräning!

Reklam för egen verksamhet

Fotot högst upp till vänster är det första av mig i träningskläder. De senaste åren har det blivit många fler!

Hösten 2014 var jag så stel att jag rullade ur sängen på morgonen för jag orkade inte sätta mig upp. På eftermiddagar och kvällar hade jag så ont i axlar, rygg, armar och skuldror att jag grät. Det är 10 år sedan. Jag var 32 år. Och till sist fick jag nog. "Nej, så här kan jag inte ha det" tänkte jag. Först testade jag med privata klasser på en pilatesstudio i 1 månad, men det hände ingenting. Sen testade jag 1 månad med personlig tränare. Han var typ 20 år och kampsportare och hade nog inte så mycket kunskap om totalt otränade kvinnor, men han trodde på mig, jag gjorde som han sa och efter den första månaden märkte jag skillnad. Så jag fortsatte.

Rörelserädsla och depressioner

Jag tränade aldrig som barn. Jag var ganska rund, hade usel koordination (det har jag fortfarande!) och kände mer rörelserädsla än rörelseglädje. Jag blev aldrig uppmuntrad till att vara fysiskt aktiv och jag föredrog att bygga fantasivärldar med Barbie eller papper och penna. Skolgympan var mitt absolut värsta, och jag fejkade astmaanfall för att slippa stå i mål på handbollen eller hoppa bock på redskapsgymnastiken. Skolgympan fick mig att känna mig så dålig - jag hade sämre koordination, sämre kondition, sämre styrka, sämre bollsinne, sämre allt. Det handlade aldrig om hälsa och glädjen i att röra sig, eller att bli starkare och snabbare och friskare - man skulle vara det redan från början för att räknas. 

När jag var 15 år gammal fick jag en panikångestattack, och efter det började perioder med depressioner. Ibland mådde jag bra, även i långa perioder, och fungerade finfint i vardagen, men i andra perioder var det mörkt och jag var sjukskriven. Trots läkare, terapi och antidepressiva fick jag till sist besked om kronisk depression. Det var runt 2010. Och en dag kom en brytpunkt när jag kände att "nej, så här kan jag inte ha det". Jag lyckades få tag på ny hjälp och efter två år med massa terapi kunde jag kalla mig frisk: inga mer tabletter och ingen mer terapi.

Ut ur min comfort zone och in på gymmet

Efter gymnasiet tränade jag en del gruppass och spinning och sen en lång period med mycket yoga. Mellan 2012 och 2014 gjorde jag inget mer än 45 minuter pilates i veckan och en del promenerande. Huvudet mådde bra men kroppen mådde verkligen inte bra. Jag hade ont överallt och kände mig gammal. Det var då jag fick nog och tänkte "nej, så här kan jag inte ha det" och tog de där första mycket stapplande stegen på gymmet med en PT vid min sida.

Det var så sjukt jobbigt, och så otroligt långt från min comfort zone. Jag var van vid att träna barfota med kvinnor i varma rum med stilla musik, och nu var jag bland nästan bara män, som svettades i för små linnen, i en källare med gym-techno som dunkade ur högtalarna. Det var helt nytt för mig att verkligen använda kroppen och ta i. Men jag gick dit, på ren envishet, igen och igen. Efter hand blev det roligt på riktigt, och jag märkte skillnaden inte bara i kroppen, utan ännu mer i huvudet.

Att vara konsekvent med träningen

Jag är lite nördig av mig, och sen 2016 har jag räknat alla mina träningspass. Fram till idag är det 1613 träningspass. Galet!

Det handlar inte bara om många pass utan också om regelbundenhet. Jag har så klart varit sjuk ibland, haft uppehåll under sommarsemestrar, och så var det den hemska tiden med covid. Jag bodde i Norge då, och där var gymmen stängda i långa perioder och jag insåg hur illa jag tycker om hemmaträning. Men för det mesta har det blivit 2, 3, 4 eller 5 pass per vecka. De flest av de där 1613 träningspassen är styrketräning, men det har också blivit en del kondition, yoga och rörlighet.

Just nu tränar jag 3-4 gånger i veckan. Då kan jag träna hårt och sedan återhämta mig, och det tar rimligt med tid. Jag känner också att det är vad jag behöver för att kropp och huvud ska må som bäst.

Bli stark och må bra

Redan 2016 drömde jag om att bli personlig tränare, men jag tänkte att jag var för gammal. 2019 funderade på vad jag ville bli när jag blev stor och utbildade jag mig till kostrådgivare. 2021 var det pandemi och isolering och jag klättrade på väggarna där i Norge. Så jag utbildade mig till PT på distans, även om jag fortfarande tänkte att jag var för gammal för att bli PT. Under utbildningen kände jag att det här kan jag inte behålla för mig själv. Så bra som jag mår av träning vill jag ju att andra ska må, och med kunskapen från utbildningen har jag ju möjligheten att dela med mig också. Därför startade jag Stark by StinaP: för att hjälpa kvinnor känna sig starka, i kroppen och i huvudet.

Det finns otroliga hälsofördelar med både träning i allmänhet och styrketräning specifikt: både de fysiska fördelarna i kroppen och de psykiska i huvudet. Jag märker, på mig själv och på mina kunder, att det händer något med hur vi känner oss när vi tränar. Det känns bra när vi tar hand om kroppen genom träning, och får resultat tillbaka. När vi känner oss starka och kapabla. När vi börjar le mot oss själva i spegeln. När vi känner oss snygga. Det där är viktiga känslor; lika viktiga som de hälsomässiga fördelarna. Det handlar om att må bra!

Och så klart, det har inte varit ständigt solsken de senaste tio åren bara för att jag har styrketränat. Det går upp och ner, och med livet kommer stora och små utmaningar och tuffa, mörka perioder, och hade jag inte haft styrketräningen hade de varit ännu mörkare. Jag har aldrig mått så dåligt i huvudet som 2010, och aldrig mått så dåligt i kroppen som 2014. Jag är säker på att det är den regelbundna styrketräningen som håller mig frisk, fysiskt men framförallt mentalt. Studier har visat att fysisk aktivitet både förebygger depression, och har lika god effekt som terapi eller läkemedel för den som redan är deprimerad, och det gäller framförallt styrketräning, men också konditionsträning.

Jag ser det hos mina kunder också. Hur de börjar träna för kroppen, och blir förvånade över hur mycket det betyder för dem mentalt. Rensa huvudet. Fokusera på vad kroppen kan. Bli av med frustration och stress. Bli mer stresstålig, och snällare mot sig själv. Det är som att kroppen och huvudet kommer i balans. Jobba MED sig själv, istället för MOT. Det är en win-win. Kroppen och hjärnan mår bra av att lyfta tungt. Att få upp flåset. Och att sedan återhämta sig.

Min träningsresa har bara börjat

Första gången jag lyfte 100 kg i marklyft var 2019 - det var en milstolpe jag på något sätt aldrig trodde jag skulle klara. Nu, tio år in på min träningsresa och 42 år gammal, blir jag fortfarande starkare - i år har jag lyft tyngre än någonsin förr. Jag är stark, i kroppen och i sinnet. Jag är så otroligt tacksam för att jag hittade styrketräningen, och att jag kan fortsätta styrketräna, vecka efter vecka, och jag ser fram emot tio, tjugo och femtio år till på gymmet!

Hur vill du att din träningsresa ska se ut?

Vill du också börja på din träningsresa, eller kanske utveckla den? Då kan jag som personlig tränare och kostrådgivare guida dig! Läs mer om PT-online med personlig coaching eller anmäl dig. Du kan så klart ta kontakt med dina frågor eller först boka dig på ett gratis, rådgivande samtal. Du kan också beställa ett färdigt träningsprogram där du tränar på egen hand och utvecklar din styrka under 6 veckor. Jag ser fram emot att hjälpa dig bli starkare!

Tre blogginlägg som jag tror kan intressera dig:

Om träningsglädje och att vara stark - därför är jag personlig tränare - om vad styrketräning betyder för mig och hur jag kan hjälpa dig som PT

Att kunna träna - om privilegiet och tacksamheten över att kunna träna

Så slipper du vara obekväm på gymmet - om hur du kan lära dig hantera det obekväma och känna dig trygg och säker på gymmet