Lika självklart som att skruva ner träningen när det är mycket i livet, så gäller det att skruva upp träningen när det är lite mindre i livet. Det kan nämligen vara lätt att bli lite lat och bara göra mellanmjölksträning. Träning som absolut får dig att må bra, men inte ger så mycket utveckling. Det är så lätt att fortsätta med samma vikter, samma antal repetitioner, samma övningar för man är lite bekväm. Och utan utveckling är det lätt att tappa motivationen - det händer ju inget!

Hittills har jag skrivit väldigt mycket om träning i bloggen, och ganska lite om mat. Det finns två anledningar:

Det finns så otroligt mycket att säga om mat

Det finns så otroligt mycket känslor kring mat

Det du äter är fullkomligt grundläggande för din hälsa - både den fysiska och mentala. Vill du förändra ditt mående är maten en av de parametrar du behöver titta på, det går inte att komma ifrån.

Tänker du på ditt framtida jag? Gör du det enklare för henne - eller gör du det svårare?

Jag agerar ofta utifrån vad som kommer att underlätta för mitt framtida jag - även om det kanske innebär en omväg eller en extra insats idag. Jag är oftast tacksam för det som dåtida (nutida?) jag har gjort för framtiden - och ibland är det också den enda möjligheten att få det gjort överhuvudtaget.

Känslan av nystart och att allt är möjligt gör nyår till en fantastisk tid att starta nya vanor. Man är fylld av goda föresatser, sprudlar av motivation och känner att allt är möjligt! Men januari är också den månad när vardagen ska börja snurra igen efter decembers festligheter, och det är väldigt grått och väldigt mörkt och det är SÅ LÄNGE SEN det var sommar. Så det är inte konstigt att den där sprudlande motivationen försvinner i snöslasket och att många överger sina nyårslöften efter bara några veckor.

Vad betyder det att vara stark? Är det att ta sin kroppsvikt x 1,5 i marklyft och att bänkpressa över 100 kg? Betyder stark detsamma som No pain no gain, go hard or go home?

Är det den typen av stark jag menar med mitt namn, Stark by StinaP?

Nej, det är det inte. Mitt mission är att känna sig stark, och att vara stark. I kroppen och i huvudet. De senaste månaderna har jag funderat mycket på det här. Känslan att vara stark, och att vara stark i sinnet.

Det har varit tyst här ett tag, och det är för att det händer så mycket i livet just nu, med flytt och nytt jobb och inte minst med Stark by StinaP. Jag håller på att justera och förbättra mina erbjudanden för att det ska vara enklare för dig som kund att ta steget mot ett starkare och mer hälsosamt liv!

Så är den till slut här - sommaren! Långa, ljusa dagar, sol och bad, tid för familj och vänner, avslappning, utflykter och äventyr. Det är semester från hela livet, inte bara från jobb eller studier. Att få en paus från stressiga morgnar är så klart trevligt, men en del av dina rutiner handlar ju om att du ska må bra: planera och laga mat som ger dig glädje, näring och energi, träning och kvällspromenader. Att bara strunta i allt det i fyra veckor - eller längre - kommer kanske inte att få den effekt du önskar dig.

Häromdagen gjorde jag ett väldigt gott mellanmål. Perfekt att röra ihop före träningen (eller på morgonen) och sen äta när man är färdigtränad. Eller ja, när man vill så klart. Chiapudding med extra protein

Idag skriver jag om min träningsresa och om min väg till att bli PT på Intensive PT’s blogg.

Idag tryckte jag äntligen på knappen “Publish your site”. Nu finns min hemsida här, på riktigt, på Internet, och jag är så peppad att kunna erbjuda mitt koncept kring PT-online och coaching.

”Jag är snart tillbaka!” skrev jag. ”Nu ser jag fram emot en riktigt bra träningshöst utan avbrott!” skrev jag också. Så blev det inte.

Poff och så var semestern slut – och kanske sommaren också, för visst känns luften redan lite annorlunda? Just nu är jag i karantän efter Sverigeresan och längtar tillbaka till gymmet – att träna på resande fot är inte min bästa gren. Men jag är ändå ganska nöjd med semesterträningen den här resan.

Det var med lite darriga fingrar som jag loggade in för att se resultatet på mitt slut-case. Men där stod det ”Bra jobbat! Du har nu titeln International Personal Trainer”. Jag andades ut och gjorde high five med T. Tio dagars examen, många timmars föreläsningar och lika mycket inläsning kulminerade i det där meddelandet: jag har en licens som personlig tränare.

Idag är gymmet mitt happy place. Jag andas ut, sänker axlarna och ler när jag kommer in på mitt gym. Jag vet att jag kommer att gå därifrån med både lätta steg och en mental och fysisk styrka. Så har det inte alltid varit.